3. Kostens inverkan på blodets kolesterolhalt är minimal

För att få ner kolesterolet måste vi minska på kostens innehåll av animaliskt fett och äta mer fleromättat fett. Det påstår i alla fall Livsmedelsverket och deras kolleger i andra länder.

Effekten av en dylik åtgärd är emellertid helt obetydlig. Den brittiske forskaren L. E. Ramsay och hans medarbetare vid universitetssjukhuset i Sheffield, som analyserade sexton studier av kostens inverkan på blodets kolesterolhalt fann att om man följde de officiella råden då minskar kolesterolet med i snitt högst fyra procent; i flera av studierna sågs ingen ändring alls.

Studier av afrikanska folkstammar har dessutom visat att man kan äta enorma mängder animaliskt fett utan att kolesterolet går upp. Samburustammen till exempel äter i snitt ett halvt kilo kött och dricker nästan sju liter rå mjölk varje dag året runt. Mjölk från afrikanska sebukor är betydligt fetare än mjölk från svenska kor, vilket innebär att Samburuerna intar mer än dubbelt så mycket animaliskt fett som Medelsvensson. Trots detta är deras kolesterol mycket lågt, omkring 4.3.

Enligt Masajerna i Kenya är fiber och grönt endast mat för kor. Själva dricker de ett par liter fet sebumjölk om dan och deras fester är rena köttorgier. Men Masajernas kolesterol är de lägsta, man någonsin har uppmätt i hela världen, kring det halva av Medelsvenssons.

Huvudfödan för vissa beduinstammar i Somalia är kamelmjölk. Kring fem liter dagligen är normen, vilket motsvarar nästan ett halt kilo mjölkfett, därför att mjölken från kameler om möjligt är ännu fetare än sebumjölk. Men även om deras huvudsakliga kaloriintag kommer från animaliskt fett ligger beduinernas kolesterol blott kring 3.9, alltså betydligt lägre än hos de flesta i västvärlden.

De afrikanske folkstammars egendomligheter nämns sällan av kolesterolkampanjens anhängare. De som har modet bortförklarar det hela med att afrikanerna har ärvt en förmåga att hålla kolesterolet nere trots en riklig tillförsel av animaliskt föda. Men kolesterolet hos masajer som flyttade till Nairobi gick upp med 25 % trots att deras mat med all säkerhet var mindre fet än hos kamraterna inne i landet.

Det finns dessutom en mängd studier där man anlyserat deltagarnas kost och mätt blodets halt av kolesterol. Redan i den välkända Framingham-studien upptäckte man, att det var något som inte stämde. Nästan tusen individer utfrågades i detalj om sin kost utan att man kunde visa något samband med blodets kolesterol. Författarna till rapporten kommenterade det såhär: ”Dessa fynd tyder på att man bör vara försiktig med hypoteser, som sätter kosten i samband med blodets kolesterol. Det finns stora variationer när det gäller Framingham-bornas kolesterol. Det finns säkert en förklaring till detta, men det beror inte på kosten.”

Av okänd anledning blev deras resultat aldrig offentliggjort och manuskriptet ligger fortfarande i en källare i Washington. Tack vara mitt bekantskap med George Mann, han som studerade malajerna, har jag fått ett exemplar av rapporten. George Mann deltog i Framingham-projektet, men lämnade det när han upptäckte, att fynd som inte var i harmoni med deras uppfattning inte publicerades.

I en liten amerikansk stad Tecumseh i Michigan studerade den amerikanska forskaren Allen Nichols och hans team samma fenomen. Erfarna dietister frågade mer än två tusen individer vad de hade ätit det senaste dygnet. Matens ingredienser analyserades noggrant; man var i synnerhet nyfiken på vilken typ av fett som deltagarna ätit och använt vid matlagningen. Sedan delade man in deltagarna i tre grupper efter deras kolesterol.

Ingen skillnad fanns mellan grupperna. De som hade de lägsta kolesterolvärden hade ätit precis lika mycket animaliskt fett som i gruppen med de högsta kolesterolvärden. Andra som studerat barns kost på samma sätt har kommit fram till samma resultat.

Även om man gör sitt yttersta kommer uppgifter om vad människor ätit att vara osäkra. Vem kommer ihåg allt vad man ätit det senaste dygnet? Och kosten under ett dygn representerar kanske inte heller individens kost under resten av året. Ett bättre resultat uppnås om man studerar kosten under flera dygn, helst på olika tider av året.

I London använde Jeremy Morris och hans team denna metod och bad nittio medelålders bankkassörer om att väga och notera allt vad de åt.

Har du någon gång förhandlat i en bank? Kanske du har turen med dig på direktörens kontor, men i kassan går det knappast. Om någon är noggrann med småmynten är det tjänstemännen, som sitter bakom bankens glasrutor och sköter om betalningarna. Nittio av dessa hederliga och noggranna individer ombads väga varje matbit de åt under en hel vecka med en brevvåg. Men inte heller denna grundliga metod gav det förväntade resultat.

För att vara på den säkra sidan bad forskarna tjänstemännen om att upprepa proceduren under en vecka på en annan tid på året. Samma resultat.

För att vara absolut säkra valdes de kassörer som varit extra noga i sina rapporter och bad dom upprepa proceduren. Samma resultat.

Finländarna har de högsta kolesterolvärden i hela världen och det beror på den feta kosten, påstås det. Låt oss därför titta på vad Rolf Kroneld och hans medarbetare från universitetet i Turku kom fram till. De studerade kosten hos alla invånare i byn Iniö nära Turku och dubbelt så många tillfälligt utvalda personer av samma ålder och kön i Karelen och i det sydvästliga Finland.

Tillsynes hade Iniö blivit utsatt för en hälsokampanj. Där åt man nämligen dubbelt så mycket margarin och blott hälften så mycket smör som på de andra ställen. Och till skillnad från människorna där föredrog Iniöborna skummjölk istället för vanlig mjölk.

Men invånarna i Iniö hade de högsta kolesterolvärdena! Snittet för männen var 7.2, mot 6.19 och 6.21 i de två andra grupperna. För kvinnorna var skillnaderna ännu större.

Varför måste man bland sig i friska människors kostvanor om deras kost inget inflytande har på det man anser vara farligt, blodets halt av kolesterol? Enligt Livsmedelsverkets kostråd och de Nordiska Kostrekommendationerna bör högst 10 % av matens kalorier täckas av animaliskt fett. Nästan femton procent av deltagarna i studien från Tecumseh uppfyllde detta mål och ändå skiljde sig deras kolesterol inte från kolesterolet hos ddom som frossade i animaliskt fett och det var dessutom dubbelt så högt som i Afrika trots att afrikanerna åt mer än fyra gånger så mycket animaliskt fett som de fettsnålande invånare i Tecumseh.

Och även om kolesterolet skulle stiga på grund av kosten, då talar allt för att ett högt kolesterol inte är så farligt som experterna vill ha oss att tro (se avsnitt 1 och 7).

Det finns mycket mer om detta ämne i två av mina vetenskapliga artiklar:

The questionable role of saturated and polyunsaturated fatty acids in cardiovascular disease.
Is saturated fat bad?